%

Rastplats Vida Vättern

Vi stannade för kvällen på rastplats Vida Vättern en vinterdag, vilket också skulle bli vår första natt med våran Bürstner Lyseo i minusgrader, och faktiskt en av de första gångerna vi var ute med bilen överhuvudtaget. Mestadels beroende på säsongen (misstänker vi) så var vi helt ensamma på rastplatsen, med undantag för någon enstaka personbil som snabbstoppade. Överlag en bra rastplats, som var väldigt ren och fin i det lilla servicehuset där toalett och latrintömmning återfanns. Möjlighet fanns också att äta ute vid ett antal fasta bord upp i backen.

Tyvärr fanns det ingen lekpark, vilket man som förälder till en fyraåring saknar oavsett säsong (tydligen är det lika roligt att åka ruschkana i -5 som i +25). Rastplatsen ligger också dumt till så sätt att det blir väldigt nära till landsvägen, vilket inte är toppen när man har barn med sig.

Men det absolut bästa med platsen är såklart utsikten. Trots att vi bott i området länge, Martin faktiskt i mer eller mindre hela sitt liv, så tröttnar man aldrig på synen av en soluppgång över sveriges vackraste sjö. Frukost med den här vyn är helt klart svårslaget.